Electra!

Jag sitter här med tårarna som rinner ner för kinderna, jag tycker det här är sjukt jobbigt.
Electra är helt deppig och jag förstår henne. Nu är det ingen vovve med viftande svans här hemma.. =(
Jag försöker göra allt jag kan för henne och låter henne vara utan tratt så mkt jag kan, men hon är verkligen inte sig själv.
Att få blicken hon ger när hon märker att vi ska smörja hennes nos är INTE roligt. Hon är så snäll så hon gör inga större protester men hon talar minsann om för oss med blickar vad hon tycker om det..
Sen att försöka få henne att förstå varför hon inte får vara ute e ju inte så lätt. Hon protesterar nästan när vi ska gå in, stannars vid dörren å vill inte alls.
Nä fy fan jag lider så grymt med henne!
Jag önskar bara det här kan försvinna!!!!